Den makalösa brudklänningen

Det blev dags för bröllop, och det krävdes det en klänning värdig tillfället. Med en tydlig vision i tankarna styrde jag kosan mot Ohlssons Tyger i Jönköping. Det var som om ödet väntade på mig där – jag knappt kliva innanför dörren förrän mina ögon föll på det mest grandiosa tyg jag någonsin sett. Ett hav av tulpaner bredden ut sig över tyget, och färgen… ja, den behöver knappt beskrivas i ord. Det räcker med att säga ett enda magiskt ord: brandgult. Kulörernas kulör! Det var en sådan färg som kunde förvandla den gråaste av dagar till en sprakande fest.

Jag greppade tygbunten och rusade mot kassan, hjärtat bultande av förväntan. När kassören sa priset – 150 kronor för tre meter – höll jag på att tappa hakan. Det var som att vinna högsta vinsten! Självklart tog jag genast sex meter och kände mig lika stolt som en höna som precis värpt sitt största ägg.

När jag hastat mot hemmet i min lilla röda Polo och svängt in lite snyggt på grusgången, tog jag några snabba kliv uppför trappan till det heligaste av allt heligt: mitt syrum. Efter att jag letat fram mönsterboken från Gertie's och bläddrat fram det perfekta mönstret, var det dags att sätta saxen i tyget. Med en blandning av spänning och noggrannhet klippte jag till bitarna som snart skulle förvandlas till något alldeles enastående. Hej och hå, symaskinen spann som en nöjd katt, och några dagar senare hängde den där framför mig – klänningarnas klänning, en skapelse som inte bara var ett plagg utan ett mästerverk. Min brudklänning.

Och ja, han sa ja. Så där stod jag, både lyckligt gift och klänningen och dess ägarinna sken ikapp med den magnifikt vackra augustisolen.