Linus & Lucky

Det finns två andra små själar som jag älskar av hela mitt hjärta – Linus och Lucky. Linus var en taxpojke med ett hjärta stort som en ocean. Han utstrålade trygghet och värme, men hans liv var inte enkelt. Han föddes med ulcerös kolit, en sjukdom som följde honom hela livet och orsakade mycket lidande. Trots det var han en riktig liten busunge som älskade att springa runt och leka med sina bollar. Han älskade att åka bil och lyssna på Svenne Rubins och att få ha huvudet utanför fönsterrutan så hans långa mjuka öron fladdrade i vinden. 

Linus var en tapper själ som blev 8 år gammal, och i år skulle han ha fyllt 21. Han lever kvar i mitt hjärta, och jag hoppas innerligt att vi en dag får ses igen. ❤️

Den andra lilla pojken är Lucky, en liten hund som Kalle och jag hämtade i Norrköping när han bara var 5 månader gammal. Då var han livrädd för precis allt. Men med oändligt tålamod, ännu mer kärlek och en stor dos förtroende förvandlades han till en tuff liten hund i miniformat. Han lärde sig att våga vara ensam hemma, sova i sin egen säng och äta själv ur matskålen – så länge maten var godare än torrfoder, förstås! Lucky var dessutom en sann mästertjuv, expert på att smidigt stjäla tomater och pannkakor från köksbordet. Hur han lyckades? Jag vet inte riktigt, men hans lilla, smidiga kropp gjorde att han alltid hittade en väg upp till godsakerna på bordet.

Trots sin charm hade Lucky också hälsoproblem. Han kämpade med patellaluxation och artros, vilket ledde till många sjukhusbesök och både sprutor och tabletter. Till slut, den 7 maj 2024, tog vi det svåra beslutet att låta även honom gå över regnbågsbron. Sorgen och saknaden är stor, men jag tröstar mig med tanken att Linus nu tar hand om sin lillebror. Jag är säker på att vi en dag kommer att vara tillsammans igen – hela familjen, med husse inkluderad. ❤️